Vet inte om jag kanske har gått för långt med min psykiska ohälsa.
Jag har verkligen ont i själen, Ändå é de som att jag inte vill bli hjälpt.
Som om jag inte vill bli frisk.
Går de verkligen att skjuta på de hur länge som helst?
Jag menar livet g¨år ju inte i repris.
Men de e inte så jävla lätt.
Jag kan ju spåra ur när som helst.